lördag 10 februari 2018

En kortvecka i paradiset

Vi kom iväg! Och det var helt helt underbart!

Jag har under mina Argentina-år gått och letat efter något substitut för Sverige. Svensk natur då främst. Och då framförallt den där rena, vackra, folktomma – och tillgängliga naturen. Det där med tillgänglighet är ju ofta problemet på alla platser utanför Allemansrätts-Sveriges gränser. Allt ska skärmas av med staket och "Inträde förbjudet"-skyltar.

Därför blev jag så lycklig när jag hittade något som faktiskt nästan var som moderslandet. Arenas Verdes kändes som Gotland. Eller Öland. Eller kanske Skåne. Men med en förtrollande doft av eukalyptus.

Lite magiskt att vandra runt på ödestränder som sträcker sig mil efter mil ute i Ingenmansland. Saharaliknande sanddyner. Vidsträckta gröna kullar. Skog. Och hav.

Allt helt öppet. Bara för oss. Det kändes i alla fall så, då detta är en liten pärla få har hittat till.

Till råga på allt lyckades vi pricka in den värsta värmeböljan på säg 15 år. Värmebölja kan ju vara lite jobbigt i myllrande Buenos Aires. Men nere på en svalkande strand är det rätt ok.

Så jag låter bilderna tala för sig själva.

Första besöket på stranden. 
Första doppet. Kallt men skönt. Men lite läskiga vågor.


Alma var lite tveksam till det hela.

Men glad ändå.

Och trött. Däckade på
lunchrestaurangen.

Solnedgång på ödestrand.

Vackert. Och vacker.

Puss, min älskling!

Plockade snäckor med mormor.

Underbara gullungar!

Detta är vad jag kallar fri lek.

Fikapaus i Quequen, grannbyn.

Kvinna i solnedgång.

Tre generationer kvinnor.

Dags att åka hem – innan det blir mörkt helst.
Annars är risken att man inte kommer hem.

Mammas glada sötnosar.

Finast.

Morgonpromenad till affären.

En till dag på stranden.

Och ännu en solnedgång.

Måste ju känna på vattnet.

Lyckligast i världen!

Lilla trollet.

Alla på mamma!

Vårt hus mitt i skogen.

Morgonmys i hängmattan.

Vi gick en promenad... och fann saligheten.

Leon vandrade runt på egen hand och plockade snäckor.

Känns som om vi var på Gotland.

Rida på ryggen när man inte orkar gå.

Tussan!

Fiffigt med bärsele när man vandrar med små.

1 kommentar:

  1. Hej Jenny.
    Det verkar som du inte är så aktiv med denna blogg längre men jag hoppas att detta meddelande ska hitta fram till dig.
    Jag fann din blogg när jag sökte efter information om Argentina och framför allt om hur jag ska gå tillväga om jag vill stanna en längre tid. Jag har ungefär en miljon frågor :)

    Maila gärna mig på Hagberg.camilla@gmail.com

    Med vänliga hälsningar Camilla

    SvaraRadera